måndag 20 maj 2019


Intervju med Susanne Hellström, en APC-medarbetare, om hennes MI-resa:

Du har arbetat här på APC med Motiverande samtal, MI, under flera år, berätta vad fick dig att göra det från början?

-Det var  i samband med Riskbruksprojektet då jag blev intresserad av Motiverande samtal och funderade över hur vi i vården skulle kunna samtala med patienter om levnadsvanor till exempel om alkohol, berättar Susanne.

-Därför utbildade jag mig i samtalsstilen, gick även en lärarutbildning hos Astri Brandell och hade Barbro  Holm Ivarsson  som mentor då jag började utbilda i MI själv, först för alla medarbetare på fd APC, CEFAM, fortsätter Susanne.

-Jag var lite skeptisk till MI först, tyckte det verkade lite sektliknande men det var när en patient utbrast  hur positivt hon tyckt samtalet varit som jag blev helt såld på  MI, det kändes helt rätt! säger Susanne och ler.

Runt 2007-2008 utbildade Susanne distriktssköterskor i MI om alkohol inför 75-årssamtalen. Och därefter är det grundkurser, fortsättningskurser och KI uppdragsutbildning om MI en gång per år sedan 2014 som står på programmet. Det senaste är att erbjuda Grundkurser med handledning i grupp via Skype för all vård och rehab personal i primärvården som startar i höst. Evidensen visar att kontinuerlig handledning i MI behövs för att upprätthålla och utveckla samtalsstilen MI.

Vilka möjligheter ser du med att arbeta med MI? 

-Det finns många möjligheter med MI både att arbeta nationellt och internationellt tex inom MINT, i det internationella nätverket för MI-tränare, menar Susanne.

Vilka hinder? 

-Farhågorna är ersättningssystemen till primärvården som inte tittar så mycket på kvalitet utan endast kvantitet, det är verkligen oroväckande, menar Susanne. Och därför så viktigt att vi dokumenterar vad vi gör, utvärderar och kvalitetssäkrar samtalsstilen MI.

Om du tittar tillbaka; hur skiljer sig den MI du lärde dig när du började arbeta med MI från den du kan och lär ut idag?

-Skillnaderna är ganska stora. Idag är det fokus på målbeteende: dvs vad ska vi tala om ? Och vad ska vi styra samtalet mot med våra frågor och reflektioner ? Man talade tidigare mer om besvärliga patienter och idag mer om status quo-prat och dissonans dvs att det är en störning i relationen mellan patient och behandlare och inte skuldbelägger patienten för att dissonans uppstår. Fokus ligger också idag mer på att locka fram förändringsprat och att dämpa status quo-prat,  dvs båda sidorna av ambivalensen. Det finns det evidens för tex i Theresa Moyers forskning, säger Susanne.

Vad har varit det bästa tycker du med att arbeta med MI?

-När en deltagare blir helt såld på samtalsstilen MI redan efter en grundkurs, utbrister Susanne utan att tveka.  Som sedan använder MI med patienter och som tycker det underlättar dvs ser nyttan med det.

I den bästa av världar, hur och med vad skulle du önska att MI – teamet skulle arbeta på APC?

 -Skulle vilja utbilda chefer och ledningen i landstinget (en grundkurs) för att få gehör och förståelse för att utveckla och kvalitetssäkra MI, säger Susanne och suckar lite.

Och avslutningsvis, vad skulle du vilja säga till chefer som undrar; varför ska jag kosta på MI-kurs för medarbetarna?

Då skulle jag vilja fråga: Hur tänker du om kvalitet och följsamhet ? Hur vill du att patienterna  blir bemötta ? Vad är viktigast? MI är strukturerat och kan därför spara tid vilket är pengar. Och MI sätter patienten i centrum, avslutar Susanne intervjun med, det är det viktigaste, glöm inte att skriva det.